CO2 Hit Vad kan parkamraten göra

[Björn Qvarnström]

Hej!

Efter en incident jag hade för ett par veckor sedan så har jag nu en undran/fråga till folk här på forumet. Och det är helt enkelt.

Vad kan man som parkamrat göra när ens parkamrat råkar ut för en CO2 hit?

Kan säga att jag själv råkade ut för en CO2 hit för 3 veckor sedan och det var det absolut det värsta som jag råkat ut för. Har aldrig varit så nära att förlora kontrollen som vid det dyket. Starten på det hela var att masken gled av (varför vet jag ej) och det kalla vattnet 4 grader gjorde att min andnings frekvens ökade dramatiskt och sedan var jag inne i ekorre hjulet. Masken var ett åter kommande problem under resten av dyket den gled av gång på gång av utandnings bubblerna m.m! Känslan i hela kroppen var att gå upp, gå upp men då jag hade deco att genomföra så var inte det ett alternativ. Gasbytet vid 21m var vidrigt då jag inte ville genomföra det utan var livrädd för att ta ut mitt munstycke ur munnen för att sätta in deco munstycket. Det var endast vilja och tanken på att jag skulle få ligga ytligare ca20 minuter i vattnet och jag hade fullt upp med att hålla mig nere då jag bara ville upp till friska luften.

Under hela uppstigningen låg min parkamrat strax under mig och hade koll på mig. Vilket jag var tacksam för då jag inte tror att jag hade klarat att ta imot hjälp utan att det hade blivit stålmannen upp till ytan. Vilket inte hade varit en bra ide ;-) ! Jag/vi genomförde mina 15 minuter på 6m och det var de längsta 15 minuter i mitt liv!

Föra vecka gjorde jag mitt första dyk efter incidenten och kan bara erkänna att de första 10 minuterna av det 50minuter dyket var väldigt jobbiga snacka om hjärnspöken. Sedan gick det bättre och bättre. Känner dock att det blir några mer grönsaks dyk till innan jag sätter ”tak över huvudet”.

Denna incident har fått mig att fundera en hel del och en av frågorna är just vad kan man göra som par kamrat när man märker att ens parkamrat inte ”mår bra” för som jag sa hade min parkamrat kommit fram och börjar ta fram min reservmask t.ex. så hade jag nog dragit upp var inte redo för det tog mig 15 minuter uppe vid ytan innan jag ens kom ihåg att jag hade en!

Plus att med mina problem med masken så såg jag han bara då och då förutom vid 6m stoppet där jag fick lite ordning på masken trots att den var som en såll!

Så tillbaks till frågan vad kan man göra som parkamrat?

Skall också säga att jag anser att min parkamrat gjorde rätt i detta fallet och det visade sig att det lönar sig att dyka mycket med en och samma person vilket gör att man känner varandra ut och in. Tack och lov!

Hoppas att det inte är allt för rörigt att läsa!

M.v.h

Björn Q

[Richard Lundgren]

Tack Björn för att du delar med dig av din erfarenhet. Redogörelsen är välskriven så oroa dig inte för det. Jag saknar lite info angående djup, botten tid och vilka gasblandingar ni använde. Även mer info om miljö annat än att det var kallt, var det strömt, yt-sim osv.

Vänligen,
Richard Lundgren

[Björn Qvarnström]

Hej Rickard

Dyket genomfördes en vecka efter att jag kom hem från en 8 veckors dyk semester i Thailand, på västkusten utanför Öckerö (Första dyket efter hemkomst). Vraket vi dykte på Var SS Torsten som ligger på 40 m enligt ekolod dyk djup på 35 till 40m men när vi kom ner var relingen på 40m sikten var 0,5m till 1,5m det var ej strömt. Back gasen var 25/15 och decogasen var 50%.

Till saken hör att vi skulle göra ett dyk till 30m men på grund av olika omständigheter så blev det Torsten istället. Detta gjorde att jag fick låna en 7L Alu med 50% då jag hade bara med mig min 40cf med 100% och jag ville kunna gå på deco tidigare än 6m vid ett 40meters dyk!

Vi hade inget yt-sim att tala om vi blev släppta 4m från bojen. Därimot tog det lång tid ner mellan 6 till 7minuter till 40m (slak lina) tempen var som sakt 4grader mellan 25 till 40m och 1 grad mellan 15 till 0m. När jag väl bröt ytan så låg vi bara och väntade på båten som hämtade upp oss. Jag var glad över att få ligga i vattnet och andas frisk luft då jag kände att jag hade mycket väl kunnat dö under det dyket så jag var inte speciellt på! utan ganska nedstämd!

Kan ju tillägga att vid gasbytet så visade det sig att slangen var för kort på deco flaskan så jag tappa reggen när jag skulle kolla manometern (Vred ju huvudet till vänster och då slangen gick över nacken så slets den ut ). Och då gick masken igen och mellan 21m till 15 under ca 2 till 3 minuter kunde jag ej se, utan masken hamnade på tre kvart. Och det obehagliga är att jag inte vet vad som hänt under dessa 2 till 3 minuter. Då det sista jag minns är att jag gjorde gasbyte och sedan kollade manometern och att reggen gled ur mun samt att masken stack iväg igen. Och det jag minns sedan är att gaugen visade 15m och att 3 minuter gått.

Planen var (V-planer) min ursprungliga plan var gjord i decoplanner för 30m dyket.
40m 25min
30m 1min (jag la in detta inte programmet) 80% av djupet
21m 2min gasbyte (jag la in detta inte programmet)
15m 1min (jag la in detta inte programmet)
12m 1min
9m 2min
6m 15min

Själva incidenten skede efter ca:15 minuters botten tid sedan handlade det bara om att överleva. Det var i alla fall den känsla jag hade!!

M.v.h

Björn Q

[Richard Lundgren]

Tack igen Björn för att du delar med dig. Öppenhet och prestigelöshet är en mycket viktig faktor för utveckling.

Den största anledningen som jag ser det att detta blev ett så kallat "CF" dyk kan delas upp i tre huvudanledningar.

1) Ett avancerat dyk som avrostningsdyk efter lång frånvaro från kallvattendykning (skapar individuel otrygghet).

2) Första dyket på länge med en dykkamrat som jag får känslan av att du inte är helt "säker på" eller som inte vill göra som du vill (igen mer otrygghet).

3) Felaktigt gasval. 15% He i en gasblandning är allt för lite för att du skall kunna dra fördel av heliumets possitiva egenskaper. I detta fall skulle 35% He (inte helt utan anledning en standardgas för detta djup) gett dig det övertag som du väl behövde.

Bidragande faktorer finns även:

a) Ett "oplanerat dyk"
b) Lånad utrustning
c) Masken - under ett vanligt dyk ska inte detta inte innebära problem

Om man tittar prestigelöst på dyket så kan man konstatera att de "fel" eller missbedömningar som skedde på ytan fick en skrämmande konsekvens under dyket. Det hade med andra ord gått att förebygga eller reducera effekterna av det inträffade ganska enkelt vilket är en lungnande tanke. Det är vist möjligt att få en CO2 hit med en "riktig" trimix men det är svårare.

Många förstår inte hur allvarligt koldioxiduppbyggnad är förrän man upplevt vad Björn nyss berättat. Detta "oförstånd" måste vara anledningen till somliga dyker "tunna" mixar eller bara luft. Detta är ingen kritik mot dig Björn utan bara ett kostaterande.

Så, åter till ursprungsfrågan - Vad kan man göra när en teamkamrat åker på en CO2 hit?

1) Förebygg - läs använd "bra" gaser - snåla inte

2) Avbryt dyk som känns skit - det finns alltid fler dagar att dyka

3) Intividuell och team uppmärksamhet på symptom och manifestationer av CO2 uppbyggnad (virriga ljussignaler, onormalat rörelsemönster, ökad andningsfrekvens, okontaktbarhet, berusningssymptom osv). Det är viktigt att lära sig att känna igen de inledande symptomen så att man i tid kan backa av fysisk aktivitet och genom lugna och djupa andetag vädra ut översottet av koldioxid. om du känner dig stressad, signalera ditt team och ta det lugnt. Avgör om du vill fortsätta eller avbryta. Om du ser att en teamdykare uppvisar stresssymptom är det DITT ansvar att hjälpa denne genom att pausa dyket och kontrollera vad/varför. Kom ihåg att du kan avbryta dyket åt den stressade dykaren.

4) Stabilisera situationen, hjälp dykaren återfå kontrollen över andning, lugna ner situationen genom lätt kroppskontakt och ögonkontakt. Avbryt dyket - minska djupet. Blås inte faran över förrän ni sitter i båten och äter bullar.

Jag har själv upplevt liknande incidenter som Björn och man är inte stor på jorden när detta inträffar. Det jag lärt mig genom åren är att försöka göra "rätt" redan på ytan och inte försämra mina odds för ett roligt och framgångsrikt dyk redan där.

Ps! Decoprofilen ser lite mystisk ut:-)

Vänligen,
Richard Lundgren

[Björn Qvarnström]

Hej Igen

Du har rätt deco profilen inte bara ser konstig ut utan den är direkt fel då jag la till stopp som inte behövdes! också ett fel! ;-) var väl lite väl försiktig!

Mina egna reflektioner av detta är följande
1. Att hoppa i 4 till 1 gradigt vatten och genomföra decodyk efter att man precis kommit hem från en längre vistelse utomland med 30gradigt vatten och rekreations dykning. Inte är så smart!

2. Att man omedvetet ställer in sig på det dyk man skall göra och förbereder sig på det. Planen var 30m’s dyk med enkel deco.

3. Att låna utrustning aldrig är ett alternativ Visst man kan kollat allt som slang längd och gas men nej aldrig mer!

4. Sedan har vi gas valet hade jag fått välja nu så hade jag valt 21/35 för detta dyk eller bara syre och helium ;-). Den CO hiten var fruktansvärt att uppleva och den känslan av att vara på väg att förlora kontrollen var ännu värre. Har som sakt aldrig varit med om något mer skrämmande och vetskapen om att jag inte kunde bryta ytan gjorde det ännu värre. Kan säga att som det är nu skulle jag vilja bara dyka med helium typ 21/35, 18/45 men måste också se att detta är svårt på grund av kostnaden, som du säger att man inte skall ta upp. Men som är en verklighet som jag lever i. Alternativet är att göra mindre trimix dyk och just nu ser det ut som det är det alternativet som det blir nu! Mindre Trimix dykning men med mer helium när man väl gör sådant dyk!

5. Att en sådan liten sak som masken kan bli så stor. Jag har tränat med att dyka utan mask att göra maskbyten då jag alltid har en extramask i vänsterbenfickan. Men det var tydligt att jag inte gjort det tillräckligt många gånger då jag inte kom att tänka på att min extramask fören 15minuter efter att jag kommit upp på båten. Sedan vet jag ej om det gjort det bättre men mycket sämre hade det inte kunnat bli. Jag fick klart bevisat för mig att jag inte var så duktig som jag trodde!

6. Jag vet att cold water blackout är en realitet men då jag inte tuppade av vet jag inte om det var det som drabbade mig men att chocken av det mycket kalla vattnet gjorde att min andnings frekvens ökade fruktansvärt mycket. Jag minns att jag vred upp min S600 till max. Vilket gjorde att jag hamnade i en ond cirkel.

Trodde att jag var tillräckligt tränad och hade tillräckligt med erfarenhet för att handskas med det mesta. Så att råka ut för en så banal sak som problem med masken känns som man var fel ute. Mitt själv förtroende har fått sig en rejäl törn och fått mig till att fundera en hel del om detta. De flesta som jag talat med säger att jag oavsett vad jag känner/tycker så hanterade jag det och jag genomförde decot som tänkt och jag kom upp utan fysiska men. Så jag gjorde rätt men själv så känns det inte så!

Kan säga att jag inte känner mig osäker på min parkamrat då han är en klippa i vattnet. Det som ställer till det lite är att han dyker RB och jag OC och det är absolut inte idealiskt. Skapar en viss oro vid gasdelningsfrågor ;-) Men ett val som vi gjort ( att fortsätta dyka ihop fast vi har olika utr.)

M.v.h

Björn Qvarnström

[Richard Lundgren]

Tror du har kommit långt i din självanalys av dyket. Har du pratat med din teamkamrat om hur du och han upplevde det hela?

Masken ser jag som ett mindre problem. Visst inte kul men hade du inte varit CO2 tankad hade du nog ganska enkelt löst problemet eller bytt mask. Både CO2 och Hypoxi ger som bonus att vår IQ sjunker till pinsama nivåer :) . Det tråkiga med CO2 är att man bär med sig effekten även under uppstigningen, detta till trots tryckminskningen. Det enda raka är att försöka ta sig ur CO2 spiralen och vägen dit är att avluta fysisk aktivitet, återfå kontrollen över andningen, lugna ner sig och sen lösa problemet om ett sådant finns.

Nu har du tagit dig ur denna händelse med hedern i behåll och med en rad nya erfarenheter som faktiskt kommer att berika din dykning så se framåt med ny tillförsikt och ut och dyk och ha roligt!

Du kan be Ingemar här på forumet att skriva om en viss händelse i en FL grotta som även det resulterade i ett sk "kalsongbytardyk"

Viss oro vid gasdelning:-)

Sköt om dig
Richard

[Per Lundström]

Jag vill också tacka dig Björn för att du delar med dig!

Vet inte om du läste Richard Johnssons berättelse på dykarna.nu om när han fick en co2-blackout vid ett gruvdyk? Förloppet påminner en del om ditt men han andar sig i det närmaste medvetslös och blir räddad av sin parkamrat.

Han har efter detta gjort en utredning med avseende på eventuell tendens till koldioxidretension. Om jag minns rätt så menade dykläkaren att luft eller nitrox lätt skulle kunna ge honom väldigt förhöjda co2-värden redan på moderata djup. Du kan säkert kontakta honom för mer information om resultaten av undersökningen och hur han resonerat kring detta, vet att han diskuterade att dyka feta mixar och använda helium i all dekogas.

Det är en oerhört skrämmande uppelvelse du har varit med om. Har själv vid ett par tillfällen känt av början på en co2-hit. Dök 18/45 på ca 58 m djup och började känna mig väldigt obekväm, fixade och trixade med utrustningen, masken immade igen litegrann. Sikten var bra, ingen ström, allt var egentligen stabilt men jag fick helt plötsligt ångest, dödsångest, och tankar som "kommer jag ur det här levande ska jag aldrig dyka igen". Även känslan av att inte riktigt få tillräckligt med gas. Jag minns att jag blev förvånad eftersom det inte fanns någon fara eller ens något större irritationsmoment. Jag tänkte att "det här är Co2", drog ner på tempot och andades djupt och lugnt, känslan klingade av på ett par minuter. Simmade på lite till för att hinna se hela vraket och känslan kom tillbaka, återigen koncentrerade jag mig på att andas djupt och lugnt och känslan klingade av igen. Har egentligen ingen aning om varför jag fick en hit på detta dyk mer än att jag förmodligen stressade, snålandades en del eller åtminstone inte tog tillräckligt djupa andetag. Efter den upplevelsen så har jag varit väldigt observant på min andning och ansträngningsgrad.

En intressant sak är att det (helt anekdotiskt åtminstone) verkar som att upplevelsen av förhöjd co2-halt är annorlunda vid djup dykning. Hade även känning av co2 under ett mycket fysiskt ansträngande grottdyk där jag arbetade alldeles för hårt mot stark ström. Där fanns ingen ångest eller andra psykiska symtom utan endast lufthunger och bankande huvudvärk. Vet flera andra som haft liknande upplevelser.

[Per Andersson]

Jupp, har samma erfarenheter. Tror iofs att CO2 problemet är annorlunda i de två
fallen. Vid hårt fysiskt arbete får man det antagligen av dålig kondis/syrgas upptagningsförmåga och att kroppen jobbar för hårt. Vid de djupare dyken skulle jag
inte bli förvånad om fel gasmix och att därigenom hårt andningsarbete som primärt bidragande orsak till CO2 problemet. Ett gammalt trix är stanna upp och sen tvinga ner andnings frekvensen genom att räkna till tex 10 mellan andetagen.

Jag tror också att man ofta tar för lite tid på sig för att komma i ordning, lugna ner
sig och lösa problemet på riktigt utan bara "fixar till det" och forsätter bara för att köra in i väggen igen

--Per

[Ingemar Lundgren]

co2 är något som förmodligen alla dykare någon gång kommer uppleva och absolut inget att skämmas för, du kom upp levande med en erfarenhet rikare. Om du råkar ut för en co2 hit i framtiden så kommer du kunna hantera situationen bättre. Du har nu bättre möjlighet att identifiera problemet och hantera det. Alla dykare oavsett erfarenhet riskerar att drabbas och drabbas också emellanåt av co2. Jag tror att co2 har dödat fler dykare än någon annan faktor. Hade du dykt luft på det där dyket är jag ganska säker på att det hade gått illa.

Om vi bortser från alla förebyggande faktorer som att använda rätt gas, planera dyket, bra regulatorer osv så finns det ett par saker man kan göra när man väl har hamnat i skiten. Jag har själv råkat ut för co2 hits ett antal gånger. Det jag har gjort för att hantera situationen är att avsluta all fysik aktivitet, hålla tag i ett föremål för att få en fast punkt och sedan koncentrera mig på andningen. Lugna ner andningen och ta långsamma djupa andetag. Det tycks hjälpa mycket att verkligen tömma lungan helt på luft när man andas ut. Pressa ur all luft och sedan ta långsamma andetag. . Efter ett par minuter försvinner oftast symtomen helt. Parkamraten bör finnas till hands och kanske hålla dig i handen och ha ögonkontakt.

Jag kan berätta om en händelse jag råkade ut för. Det var under ett djupt grottdyk i Florida. Grottan är 100m djup och består av en enorm sal. Linan går runt salens väggar och det är en bit att simma runt hela salen. Kommer inte ihåg exakt hur många meters sim men det tar kanske 15-20 min att ta sig runt. Dyket började bra och allt kändes perfekt tills jag hade simmat i ca 5min. Jag tyckte regulatorn var lite trögandad och försökte justera den. Efter ett tag började jag känna den bekanta ”Estonia känningen” jag kände mig yr och panikkänslor började uppträda. Jag insåg rätt snabbt att jag hade fått en co2 hit. Yrseln var så kraftig att jag knappt visste vad som var tak och golv på grottan. Jag lät mig sjunka ner till ett stort stenblock för att få någon referens. I en grotta på 100m djup och en dekompression på flera timmar så har man inte mycket att välja på, man måste hantera situationen på plats eller gå under. Jag var sist i ett tvåmanna team och jag har för mig att jag signalerade min parkamrat att något inte stod rätt till, han var i alla fall närvarande hela tiden. Väl parkerad på stenblocket så försökte jag lugna ner andningen men det hjälpte inte riktigt. Hade jag ignorerat symtomen och försökt simma tillbaka tror jag att det hade gått illa. Jag tyckte att min regulator var trögandad under hela dyket så efter ett tag så slog mig tanken att byta till back up regulatorn. Jag gjorde detta och det gjorde verkligen skillnad. Det var som att bli injicerad med luft, något var fel på min huvudregulator. Efter ett par minuter försvann symtomen helt och vi fortsatte dyket efter planen. Det som räddade mig var att jag hade erfarenheter med mig från tidigare dyk som gjorde att jag kunde identifiera problemet och lösa det. Det är svårt att identifiera en co2 hit, man tror helt enkelt att man har blivit skit i byxis och fått panikkänslor utan speciell anledning. I själva verket är det ett symtom på en ”förgiftning” och det kan vara mycket svårt att förstå om man inte drabbats av det förut. Nu förtiden kan man bli teknisk dykare rätt snabbt, kanske för snabbt. Det finns saker man helt enkelt inte kan lära sig på en kurs. Man måste skaffa sig erfareheter och utvecklas. Hade det här varit min första co2 hit så kanske jag inte hade identifierat problemet och fastnat i ekorrehjulet, då hade utgången varit en annan. Nu blev det faktiskt ett roligt dyk med en lite fadäs i början men som löste sig.

Jag har varit med om att co2 symtomen håller i sig ända upp på deko under ett dyk och har varit i stort sätt omöjliga att få bukt med liknande i ditt fall. Den gången utlöstes symtomet pga att jag dumt nog bestämde mig för att blåsa upp en lyftsäck med munnen från 60m djup precis innan uppstigningen. Det tog längre tid än jag beräknat och när jag var klar med min idiotiska handling hade jag överskridit planerade bottentiden med någon minut. Blåsandet i säcken var ansträngande och utlöste en kraftig co2 hit. Samtidigt hade jag bråttom till uppstigningslinan så jag tog mig inte tid att lugna ner andningen och stanna upp.

Jag minns inte så mycket från uppstigningen förutom att jag bytte till syrgas på 21m djup! Där kan man snacka om dålig dekoplanering :eek: Som tur var tog jag bara ett halvt andetag innan jag på grund av den metalliska smaken fattade att det var o2 och spottade ut reggen. Co2 symtomen hängde med ända tills jag bytte till syrgas på 6m.
Skillnaden i det här dyket mot grottdyket är att jag inte stannade upp och tog kontroll över situationen. Tidsstress i kombination med co2 var förödande. Planera dyket och följ planen. Skjut inte lyftsäckar med munnen :rolleyes:

[Fredrik Isakson]

Inser efter att ha läst era belysande berättelser att jag var med om en liknande händelse på Xenobia, men på luft. Det är ganska länge sedan och jag dök nog en smula över min förmåga. Var nere på ungefär 40 meter och skulle penetrera vraket(fint vrak förresten, vilket jag upptäckt vid senare dyk där). Jag hade under hela dyket varit tveksam till reggen som var av någon skum konstruktion, den bubblade hela tiden från första steget, men dykcentret hävdade att det skulle vara så(kanske med rätta). Nere på 38 börjar jag känna den panik som ni beskriver och tunnelvision. Det kändes inte som djupberusning utan snarare som den lufthunger ni beskriver. Jag upplevde att reggen inte gav tillräckligt med luft. Jag signalerade då till min parkamrat att jag ville avbryta. Personen i fråga lyssnade inte på det utan fortsatte dyket, det gjorde jag också(dumt). Är egentligen inte så medveten om vad som hände, men det gick. Försökte precis som ovanstående individer att hålla mig lugn och slappna av vilket till slut antagligen fick effekt. Jag misstänker att reggen inte riktigt klarade av det jag använde den för. Här var det dessutom inte några mixar utan bara luft

[Björn Qvarnström]

Hej igen

Intressant läsning finns en hel del att tänka på här och ta åt sig. Själv så älskar man dykningen så att man nog (läs gör) ibland dyker när man kanske inte skall göra det. Har hänt ett par gånger att man jobbat natt och direkt efter satt sig i bilen med polarna för att genomföra ett decodyk. Det är slut med det nu!

Ett av problemen är att man inte vill inse när ”nog är nog” och att dykningen är så rolig och spännande att man gör saker som inte är SMART! Vi får alla lära oss att respektera när ens parkamrat säger nej och inte vill dyka eller vill avbryta ett dyk vilket jag tycker är enkelt och inte blir upprörd över om det sker. Men hur lätt är det att göra det själv? Att var framåt och envis kan i detta fall vara rent livsfarligt. Min lilla incident har fått en till att inse en del saker som borde varit självklara ;-)!

M.v.h

Björn Q

[Per Andersson]

Igge

Tror jag var din parkamrat då du fick din CO2 hit i Diepolder. Jag hade en HMI med mig, Johan, Micke och Steve Berman dök i det andra teamet.

Jag blev ganska förvånad då du helt plötsligt parkerade dig på botten för en liten tupplur :-) Du signalerade snurrigt i huvet, bytte reg och tog det lungt i en minut eller två och sen fortsatte vi dyket.

++Per

[santa]

Vill bara belysa att stress kan orsaka de mesta problemen.
Kom hem i vår efter 3 veckor på fillipinerna (33 dyk) http://www.ocean-discovery.org/forum/images/icons/icon6.gif.Kompisen ville dyka i vättern, tänkte göra ett övningsdyk med dubbla decopavor. Vi fick slå oss igenom isen, så fort jag var under isen kände jag paniken komma, mycket otrevligt. Då "vaken " var upptagen så fick jag göra ett nytt hål underifrån, givetvis frös inflatorn. Efter mycket om och men genomförde vi dyket, men olustkänslan fanns där hela tiden.
Mina lärdomar av detta är: Har du coctaildykt ett tag, trappa upp svårighetsgraden långsamt. Det är stor skillnad mellan varmt/kallt vatten. Våtdräkt/torrdräkt. Bcd/vinge. mm.mm.
Efter denna "insident" så gjorde jag några enkla dyk med bara bakpaket. Allt för att återställa självförtroendet.
Dyk lungt och säkert. Hälsn Henric J